Dragon
En grönskande skatt inom kryddväxternas värld
Historia, användning och odling av dragon
Introduktion till dragonört
Dragonört, eller estragon som den också kallas, är en aromatisk kryddväxt som har förgyllt såväl europeiska som asiatiska kök i flera hundra år. Dess vetenskapliga namn är Artemisia dracunculus och den tillhör familjen korgblommiga växter (Asteraceae). Dragon kännetecknas av sina smala, ljusgröna blad samt sin distinkta, lätt anislika smak som ger en unik krydda åt såser, marinader och fiskrätter. Särskilt i det franska köket är dragonört nästintill oumbärlig.
Dragonörtens ursprung och historia
Dragon anses ha sitt ursprung i centrala Asien, med vilda bestånd i områden som Sibirien och Mongoliet. Växten spreds tidigt till Europa, där den blev populär inom klostermedicinen under medeltiden. Namnet dragon tros härstamma från latinets dracunculus, som betyder "liten drake" – ett namn som syftar på både växtens slingrande rot och dess påstådda förmåga att bota ormbett och andra giftiga angrepp.
Under renässansen växte intresset för dragon, särskilt i Frankrike, där örten snabbt blev en stapelvara i såväl adelns som vanligt folks kök. Den franska varianten av dragon, Artemisia dracunculus var. sativa, är den mest populära inom matlagning tack vare sin milda smak och arom.
Dragonörten i köket
Dragon är en av de klassiska kryddväxterna i den franska kryddblandningen "fines herbes", tillsammans med persilja, gräslök och körvel. Växten används främst färsk, men även torkad dragon förekommer. Smaken hos färsk dragon är intensiv, med inslag av anis och lakrits, medan torkad dragon är mer mild och något besk.
Klassiska rätter med dragon
Béarnaisesås: Den berömda franska såsen är nästintill otänkbar utan dragon. Dess subtila smak balanserar det feta och syrade i såsen.
Kyckling à l’estragon: Kyckling kokas i vitt vin och buljong, smaksatt med dragon, vilket ger en frisk och aromatisk rätt.
Ägg- och fiskrätter: Dragon lyfter äggrätter och är ett klassiskt inslag i fisk- och skaldjurssås.
Vinägrett och majonnäs: Dragon ger dressingar en elegant, frisk ton.
Dragon används även till att smaksätta vinäger, där dragonblad får dra i vitvinsvinäger för att ge en subtil och aromatisk krydda till sallader och marinader.
Dragonörtens användning runt om i världen
I Ryssland och Centralasien är dragon populär i inläggningar och till smaksättning av drycker, bland annat den kolsyrade lemonadliknande drycken "Tarkhun". I Iran används dragon till att smaksätta ris och grytor, och i Nordamerika dyker örten ibland upp i kycklingrätter och grönsakssallader.
Medicinska och traditionella användningsområden
Dragon har länge ansetts ha medicinska egenskaper. Klostermedicinens lärare rekommenderade dragon mot matsmältningsbesvär, aptitlöshet och som lindring vid menstruationssmärtor. Den eteriska oljan i dragon har visat sig ha antibakteriella och svagt smärtstillande egenskaper. Örten är också mildt lugnande och sägs kunna hjälpa vid sömnproblem.
Dragonörtens innehåll och näringsvärde
Dragon är rik på antioxidanter, bland annat flavonoider och fenolföreningar, samt innehåller vitaminer såsom A, C och B6. Växtens eteriska oljor – främst estragol och ocimen – ger dess karaktäristiska smak och doft. Dragon innehåller också mineraler som kalcium, magnesium och järn.
Odling av dragon
Dragon är en flerårig ört som trivs bäst i väldränerad, näringsrik jord och på soliga platser. Den franska varianten kan vara svår att föröka med frön och planteras oftast genom sticklingar eller delning av rotstock. Rysk dragon är mer robust och går att så direkt, men har en något beskare smak.
Så här odlar du dragon hemma
Plantera dragon på våren eller försommaren.
Välj en solig plats med lucker och gärna kalkrik jord.
Dragon kräver jämn vattning men vill inte stå i blöta förhållanden.
Klipp av de gröna skotten regelbundet för att främja ny tillväxt.
Skydda plantan från hård frost, särskilt den franska varianten som är mindre vinterhärdig.
Skörd och förvaring
Dragon bör skördas innan den börjar blomma, då bladen är som mest aromatiska. Skotten kan användas färska, frysas in eller torkas för längre förvaring – även om smaken då blir mildare. Vid torkning bör bladen förvaras mörkt och luftigt, gärna i glasburk med tätt lock.
Dragonörtens roll i kultur och folklore
Genom historien har dragon förknippats med magi och mystik. I medeltida Europa trodde man att dragon kunde skydda mot onda andar och stärka modet hos den som bar växten. I vissa kulturer har dragon använts i kärleksdrycker och som symbol för styrka.
Sammanfattning
Dragonört är en mångsidig kryddväxt med djupa rötter i både kulinarisk och medicinsk tradition. Dess friska och lakritsartade smak har gjort den till en oumbärlig ingrediens i många klassiska rätter, särskilt inom det franska köket. Dragon trivs i trädgårdsland och kruka, och dess lättodlade natur gör den till ett uppskattat inslag hos både hobbyodlare och professionella kockar. Med sin långa historia och breda användning – från matlagning till medicin och folklore – fortsätter dragonört att fascinera och berika smaker världen över.